Det är mörtk och kallt ute. Det regnar. Jag känner exakt på samma sätt. Jag är ledsen att hösten har kommit. Varför kunde inte maj och juni hålla sig kvar hela tiden? Varför kunde man inte ha ett underbart liv med en underbar människa? Varför måste hösten komma med tårar och regn? Jag är besviken och trött. Jag vet inte vad som hände och varför? Var det mitt fel? Är jag inte värd att få ens någonslags förkĺaring till allt detta? Tydligen inte för den har jag aldrig fått.
Jag känner mig ensam och liten igen. Känner mig otroligt sårad, som om mitt hjärta hade blivit stulen. Det rivits borta från mitt bröst. Det gör väldigt ont. Jag skriver i min blogg för jag har ingen som sku lyssna på mig. En vän också vänt sin rygg mot mig och inte gett någon som helst förklaring till det. Jag vågar inte längre vara social och positiv, jag vågar inte längre att lita på människor.
// M
No comments:
Post a Comment